Idag är det ett år sedan c-kullen föddes.

Grattis till alla ettåringar i Norge och Sverige.

Två veckor idag!

14 dagar har gått och livet lever vidare. Ganska gott kan jag säga. Valparna vägdes och alla är över kilot. Därefter fick de hamna i biabädden med mamma Aja medan vi städade valplådan. Aja är en cool världsstjärna.

Det börjar bli trångt för de tio.

Sent i måndagskväll fick jag se ett litet öga glimma till och igår öppnades fler. Samtidigt börjar valparna röra sig snabbare och Aja blir undrande hur hon ska lägga sig ner. Valparnas stämmor börjar ljuda allt högre när de vill ha di. De både skäller och gnäller. Aja klarar det bra trots kaoset som ibland uppstår.

11 dygn.

Sju svartskimmlar och tre svart/vita.

Aja tar en kort rast.

Det är kallt ute och i stugan är det som att gå in i en bastu.
Idag har vi vägt valparna och de ökar som de ska. Jag har inte känt orolig för någon.
Aja har däremot varit lite stökig med att vilja placera om valparna till mitt trånga sovrum. Hon har nu gett med sig och håller sig i valplådan. De är mer rörliga nu och ganska snabba, 9 dagar gamla. Snart börjar ögonlocken sära sig och de börjar stappla omkring på alla fyra.

Sju tikar och tre hannar.

Mätt och belåten i en trygg vrå.

Valparna äter och sover och har det bra. Aja är en trogen mor som också mår bra.

Ajas valpar är födda!

Igår kväll, den 10 februari kl. 18.55 föddes den första valpen och kl. 00.30 kom den tionde och sista. Valpningen gick bra och alla valpar är vid god vigör. Aja suckade belåtet då allt var klart och hon är en mycket säker moder. Trygg som om hon inte gjort annat än fött valpar. Hon verkar ha total tillit till sig själv och även till mig. Jag suckar också av vällust. Det är underbart att vara med om.

Valparna finner sig väl till rätta och de har bra vikt allihop. De väger mellan 400 och 500 gram och ser jämna ut så här i starten.

Medan Aja förberedde valpningen genom att härsa hela dagen så ökade vinden utanför valpstugan och snöovädret tilltog vartefter valparna kom. Jag blev inte störd för jag var helt upptagen av viktigare saker och i stugan var det varmt och tyst. Värre för Yngve som fick pölsa mellan husen för att hålla koll på hur vi skötte oss. Han bistod med service utöver ett vakande öga.

Jag är tacksam över att allt gick så bra och att vi inte blev tvungna att söka hjälp utifrån. Vi hade nog inte kunnat tagit oss till något djursjukhus i snöyran.

Under det här dygnet har vädret skapat trafikkaos i östra Sverige.