Parning i Gammertingen, Tyskland.

Hotellet vi bodde på.

En av de trofféfyllda väggarna i rökrummet.

Enzo hemma i hallen efter sista parningen.


Frank och Regina var mycket hjälpsamma

Upphetsande parningslek

Nu har vi kommit hem från en lyckad bilresa och förhoppningsvis lyckad parning med Ella och Enzo. Den första parningen sent på Midvinterkvällen den 21.

Enzo gjorde ett gott intryck på oss och vi hann med att träffa honom i olika situationer. Den andra parningen skedde dagen efter på Enzos jaktmarker, 5 km från Gammertingen. Där har även hans tidigare parningar skett.

Enzos husse och matte var också trevliga. Kändes som vi är födda på samma planet även om de föddes ca 30 år före oss. De bodde i en lägenhet i ett 200 år gammalt hus, mitt i Gammertingen. Vi bodde på ett idylliskt gasthaus 200 m därifrån, så det var enkelt att springa emellan. De har varit och träffat Enzos alla valpkullar i Tyskland och i Österrike, men inte den i Nederländerna. De är helt inställda på att komma till oss och bo med valparna i valpstugan, om allt går väl.

Resan var lång, ca 400 mil totalt. Vi hade väldig tur att pricka in bilturerna då det inte var trafikkaos i Tyskland, Danmark eller Sverige. Vi åkte hemifrån tidigt den 20, övernattade i Bremen, kom till Gammeltingen vid 22.00 efter att ha slingrat oss upp till en snöfylld bergsplatå. Där stannade vi till onsdag morgon och avslutade med en tredje parning i familjens hall kl 7.30. Därefter avskedskaffe i rök- och trofférummet. På hemvägen övernattade vi på en gammal anrik herrgård, Christinelund, i Praesto i Danmark. En ovanlig och stämningsfylld julaftonsmorgon. Men det var härligt när vi kom hem vid 17.30 på julafton.

Enzo vom Donnersberg bör presenteras närmare. Efter att ha avklarat VJP, HZP och VGP tidigt blev han godkänd avelshanne och har lämnat sex lyckade kullar. Han vunnit åtskilliga priser, bl.a. vunnit tre internationella jaktprov. Han jagar i stort sett dagligen och då är det hare, räv, rådjur och vildsvin. Fågel finns det ont om i de trakterna och sjöar är i stort sett obefintliga.

Runt den 21 februari väntas valpar. En spännande fortsättning följer.

God fortsättning på julen!

Julhälsning till alla som läser av den här bloggen.

Snart blir det raska tider. Ella kommer förhoppningsvis att valpa i slutet av februari.

Bonnis Maria har skickat bilder från Hund 2009

Här är Aja och Bonni som första gången träffades och det var i Vorstehklubbens monter på mässan. De fann varandra direkt och började obekymrat att leka. Aja hade nog hellre stannat där än att vara i utställningsringen.

Hund 2009 på Älvsjömässan.

Endast tre grosser münsterländer var anmälda och alla tre var från Vassfjärdens A-kull.

Affe fick bedömning 1 och i konkurrans 1.
Aiko fick bedömning 1 och 2.
Aja fick bedömning 2.

Det var en något stressad förmiddag. Claes som åkt upp från Göteborg dagen innan och blev magsjuk söndag morgon. Strax innan Aja skulle in i ringen ombads Bonnis matte Maria, att visa upp Aja. Dessutom hade Aja höglöp och det var inte bästa läge för henne. Maria gjorde trots allt ett utmärkt jobb.

Det blev ingen svensk vinnare i rasen i år, men vad gör det. Tre unghundar, varav en i höglöp och två stirriga kullbröder.
Vad kan man begära. För Affe var det dessutom hans första utställning.

Ella började löpa idag!

Idag, 10 dagar före julafton sätter hon igång med löp.
Det blir att sitta på tyska autobahn i jul.
Parningen är förberedd, alla papper i ordning och vi är väntade långt ner i Tyskland.

Alla Ellas valpar är nu röntgade!

Jag vill tacka ägarna till A-kullen att ni har röntgat era hundar!
Av de elva är 82% fria från höftledsdysplasi och 100% från armbågsledsarthros

Åtta har Hd A och alla elva har Ed 0, med andra ord utan anmärkning.
En har Hd B, en Hd C och en Hd D.

Självklart tycker jag att det är tråkigt att en har C och ännu mer att en har D, men efter diskussioner har vi ändå beslutat att Ella ska ha en kull till. Förutom dysplasin så är ändå avkommorna väldigt välvuxna och lyckade på flera sätt.